10.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 192/1

---

EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 4 februari 2015

om översynen av Europeiska systemrisknämndens uppdrag och organisation

(CON/2015/4)

(2015/C 192/01)

Inledning och rättslig grund

Den 8 augusti 2014 antog Europeiska kommissionen en rapport om Europeiska systemrisknämndens (ESRB) uppdrag och organisation (1) (nedan kallad kommissionens rapport).

Europeiska centralbankens behörighet att avge ett yttrande om kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet grundas på artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (2) och artikel 8 i rådets förordning (EU) nr 1096/2010 (3). I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

Kommissionens rapport granskar ESRB:s uppdrag och organisation i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 1092/2010 och artikel 8 i förordning (EU) nr 1096/2010. ECB stöder på det hela taget kommissionens slutsatser i rapporten.

ECB anser inte att det för närvarande behövs några större förändringar av den rättsliga ramen för ESRB. Den period som granskningen omfattar är relativt kort och ECB anser att ESRB sammantaget fungerat väl. Vissa tekniska justeringar av ESRB:s operativa ram skulle dock förbättra dess effektivitet och öka dess bidrag till att förhindra eller minska systemrisker för den finansiella stabiliteten till följd av skeenden inom det finansiella systemet. Dessa bör beaktas av Europaparlamentet, rådet och kommissionen när man bedömer behovet av konkreta lagstiftningsåtgärder (4). Mot denna bakgrund kommer ECB att avge ett yttrande i enlighet med de regler som framgår av fördragen när kommissionen lägger fram konkreta lagstiftningsåtgärder.

Specifika kommentarer

1.   ECB:s stöd till ESRB

1.1   Koppling mellan ESRB:s makrotillsyn inom EU och ECB:s mandat avseende penningpolitik, finansiell stabilitet och banktillsyn

ESRB inrättades 2010 för att bedriva makrotillsyn inom unionen. I enlighet med artikel 127.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är ECB:s huvudmål att upprätthålla prisstabilitet, i enlighet med vilket ECB bestämmer och genomför penningpolitiken för euroområdet. Enligt artikel 127.5 i fördraget medverkar Europeiska centralbankssystemets (ECBS) till att smidigt genomföra politik som berör det finansiella systemets stabilitet. Denna politik definieras och genomförs utifrån en uppsättning makroekonomiska och makrofinansiella variabler och analyser.

Sedan starten har ESRB haft tillgång till makroekonomisk, ekonomisk och monetär expertis från alla nationella centralbanker i ECBS, särskilt inom områdena övervakning av den finansiella stabiliteten, makroekonomisk analys, analys av marknadsförhållanden och infrastruktur samt även insamling av statistiska uppgifter. Därutöver har ESRB dragit nytta av synergier i form av expertis, resurser och infrastruktur inom ramen för redan existerande ECBS-verksamheter.

Det stöd som ECB ger ESRB påverka inte ECB:s institutionella, funktionella och finansiella oberoende och ej heller utförandet av ECBS uppgifter enligt fördraget eller stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. ECB har även fortsättningsvis goda möjligheter att ge stöd till ESRB i form av analyser, statistik och administration i linje med existerande arrangemang, särskilt enligt förordning (EU) nr 1096/2010. Vad gäller förslaget att öka ESRB:s oberoende (5) som framförts av flera berörda parter i kommissionens remissrunda, anser ECB att man bör eftersträva en lämplig balans eftersom en alltför hög grad av oberoende inte är förenlig med ESRB:s fortsatta utnyttjande av ECB:s goda rykte och expertis (6).

1.2   Ordföranden i ESRB:s styrelse

ECB stöder kommissionens förslag att ECB:s ordförande även fortsättningsvis ska vara ordförande i ESRB:s styrelse. Centralbankerna har en viktig roll för makrotillsynen pga. sitt ansvar för den finansiella stabiliteten, sin analytiska expertis och den information som de besitter om den reala ekonomin, finansmarknaderna och marknadsinfrastrukturen. ECB tillhandahåller stöd till ESRB i form av analyser, statistik, logistik och administration och säkerställer ett nära samarbete på teknisk mellan ESRB:s rådgivande tekniska kommitté (ATC) och ECB:s kommitté för finansiell stabilitet.

Det faktum att cheferna för alla ECBS-centralbanker deltar i ESRB:s styrelse, samt att ECB:s ordförande i enlighet med förordning (EU) nr 1092/2010 är ordförande även i denna, understryker den betydelse som centralbankerna har för ESRB:s funktion. Det faktum att ECB:s ordförande även är ordförande i ESRB:s styrelse bör därför inte ändras.

Det är viktigt att komma ihåg att ECB:s ordförande måste utses på nytt som ordförande för ESRB:s styrelse före utgången av 2015, eftersom förordning (EU) nr 1092/2010 uttryckligen begränsar mandattiden (7). Följaktligen bör ett lagförslag som anger hur ordföranden ska utses förberedas och antas under första halvåret 2015.

2.   ESRB:s organisation

2.1   Granskning av sammansättningen av ESRB:s styrelse

Vad gäller kommissionens förslag att strömlinjeforma och minska ESRB:s styrelses storlek (8), anser ECB att det endast finns mycket begränsade möjligheter att minska antalet deltagare. ECB anser att alla beslutsfattare inom makrotillsyn bör delta i styrelsen. Mot bakgrund av den viktiga rollen för makrotillsynen bör styrelsen inkludera representanter för alla centralbanker inom ECBS samt de nationella makrotillsynsmyndigheterna (om dessa inte är en del av centralbanken), men inte nödvändigtvis med rösträtt. Därutöver vore det fördelaktigt om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) företräddes i styrelsen (utan rösträtt), dvs. på samma sätt som de nationella tillsynsmyndigheterna för närvarande representeras.

2.2   Granskning av sammansättningen på, och uppgifterna för, styrkommittén

ECB stöder kommissionens förslag att stärka styrkommitténs roll. Styrkommittén kunde t.ex. användas som en plattform för informationsutbyte avseende planerade makrotillsynsåtgärder innan dessa officiellt tillkännages av ESRB, för att på så sätt involvera alla berörda makrotillsynsmyndigheter. Dessa makrotillsynsmyndigheter skulle kunna bjudas in att delta i relevanta styrkommittéers möten. Detta skulle ge ECB möjligheten att diskutera tänkbar spridning och spridningseffekter, särskilt med medlemsstater utanför euroområdet, innan makrotillsynsåtgärder vidtas. Styrkommittén skulle också kunna agera mer proaktivt, framåtblickande när den sätter upp ärenden på styrelsens dagordning samt identifiera viktiga policyfrågor i form av ett arbetsprogram. Styrkommittén skulle kunna garantera transparens gentemot styrelsen när den utför dessa uppgifter. Målet att stärka styrkommitténs roll bör inte påverka styrelsens roll som ESRB:s beslutande organ. Slutligen anser ECB att det vore fördelaktigt om SSM är representerat i styrkommittén.

2.3   Andra understrukturer (den rådgivande tekniska kommittén, ATC och den rådgivande vetenskapliga kommittén, ASC)

ESRB har inrättat olika understrukturer som stöd för dess analytiska arbete. ATC bidrar till ESRB:s arbete på olika områden (9). ASC ger ett mer innovativt, externt och vetenskapligt perspektiv på ESRB:s arbete. ECB anser inte att det behövs några större förändringar i sammansättningen eller strukturen på dessa kommittéer. Kommissionen har lämnat förslag på vissa förbättringar, t.ex. avseende ATC:s storlek, att synliggöra ASC:s arbete och en närmare koppling mellan ASC och ESRB:s allmänna agenda (10). ECB anser att en förändring i ATC:s storlek bör spegla ändringar i styrelsens sammansättning. ASC skulle kunna blir mer synligt genom att också arbeta med prioriterade frågor, enligt anvisningar från styrelsen och styrkommittén, förutsatt att ASC även fortsättningsvis har möjlighet att bedriva analysarbete på eget initiativ.

2.4   En verkställande direktörs roll

Det framgår av kommissionens rapport att kommissionen överväger att skapa en ny heltidsanställd verkställande direktör som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet (11). Rent organisatoriskt skulle en sådan förändring vara fördelaktig (12), men det faktum att ESRB även fortsättningsvis kommer att behöva ECB:s stöd i form av analyser, statistik, administration och logistik talar för att ECB bör vara starkt representerad i ESRB:s beslutsfattande organ. Om man väljer att tillsätta en verkställande direktör bör detta balanseras genom att på permanent basis gör ECB:s ordförande till ordförande för styrelsen (13). ECB föreslår också att man ytterligare klargör vilken roll en verkställande direktör skulle ha, t.ex. i fråga om de uppgifter och det ansvar som ordföranden och chefen för ESRB:s sekretariat har, vad gäller ansvarsutkrävande och rapporteringsskyldighet samt även vad gäller den externa representationen av ESRB.

3.   ESRB:s verktygslåda

3.1   Kommunikation (inkl. brev och offentliga uttalanden)

ECB anser att det krävs förtydliganden avseende förslaget att utvidga ESRB:s verktygslåda (14). Kommissionen föreslår att den aktuella verktygslådan, som inkluderar varningar och rekommendationer som de två viktigaste kommunikationsverktygen, ska utvidgas till att omfatta fler ”mjuka maktmedel”. Exempelvis nämner kommissionens rapport att man skulle kunna offentliggöra skrivelser eller offentliga uttalanden som ett sätt att öka flexibiliteten i förvarningsfunktionen innan en formell varning eller rekommendationer utfärdas. ECB stöder ett sådant tillvägagångssätt som skulle göra det möjligt för ESRB att i ett tidigare skede peka på vissa risker utan att genast behöva utdela en formell varning.

3.2   ESRB:s deltagande i unionens lagstiftningsprocess

ECB noterar att man i flera av de svar som inkommit inom ramen för kommissionens samråd, samt även i de andra rapporterna i samma fråga (15), föreslår att ESRB i en eller annan form bör involveras i unionens lagstiftningsprocess. Det är viktigt att komma ihåg att unionens lagstiftningsprocesser styrs av bestämmelserna i fördraget. Därutöver ger förordning (EU) nr 1092/2010 redan ESRB möjlighet att rikta rekommendationer till kommissionen avseende relevant unionslagstiftning (16).

Självklart är ESRB:s kunskaper inom området finansiell stabilitet värdefulla när man diskuterar unionens politiska initiativ. ECB anser att ESRB i linje med en mer proaktiv kommunikationsstrategi enligt ovan kunde ge sitt bidrag till lagstiftningsprocessen t.ex. genom att peka ut områden för kommissionen där det i framtiden kan behövas lagstiftning. En annan möjlighet att involvera ESRB vore offentliga samråd på initiativ av kommissionen. ECB anser dock inte att det finns något behov av att skapa en formell roll för ESRB i unionens lagstiftningsprocess utöver vad som redan gäller enligt förordning (EU) nr 1092/2010.

4.   ESRB:s tillgång till uppgifter

4.1   ECB:s tillhandahållande av statistikstöd till ESRB

Mot bakgrund av erfarenheterna under granskningsperioden bedömer ECB att det aktuella ramverket för att tillhandahålla statistikstöd till ESRB är ändamålsenligt och bekräftar att ESRB:s sekretariat och de europeiska tillsynsmyndigheterna har ett nära samarbete. Trots detta skulle förfarandena för utbyte av uppgifter kunna förbättras.

Som en del av ECB:s tillhandahållande av statistikstöd till ESRB har ECB hittills säkerställt att de initiala kraven på den regelbundna rapporteringen av aggregerade uppgifter som framgår av beslut ESRB/2011/6 (17) uppfylls utan förseningar och med hög uppgiftskvalitet. Beslut ESRB/2011/6 antogs efter ett avgörande bidrag från en grupp bestående av ESRB:s sekretariat, ECB de europeiska tillsynsmyndigheterna för att tillgodose ESRB:s behov av statistik (18). Dessa uppgifter används för regelbunden rapportering av ESRB:s styrelse och den rådgivande tekniska kommittén, och särskilt för ESRB:s riskkontrolltavla som publicerats varje kvartal sedan september 2012.

4.2   Allmänna förfaranden för tillgång till uppgifter

ECB är även positiv till att man förenklar förfarandena för tillgång till uppgifter i situationer där uppgifterna redan finns på europeisk nivå eller hos nationella myndigheter och endast innehåll, format och tillgångsrättigheter måste specificeras. Förfarandet bör fortfarande göra det möjligt för respektive institutioner eller organ (t.ex. de europeiska tillsynsmyndigheterna, nationella myndigheter eller ECBS) att kontrollera att eventuella begränsningar, t.ex. vad gäller spridningen av uppgifterna, efterlevs. ESRB-styrelsens existerande omröstningsförfaranden skulle dock fortfarande tillämpas i fall där uppgifter saknas och specifika undersökningar måste startas som ställer krav på uppgiftsinsamling från finansindustrin.

4.3   ESRB:s tillgång till icke-aggregerade uppgifter

Sedan starten har ESRB:s behov av statistik i stor utsträckning tillgodosetts genom ad-hoc förfrågningar, både aggregerade och företagsspecifika. Förfarandena för att samla in, bearbeta och sprida sådana uppgifter är dock arbetsintensiva och tidskrävande vilket även får konsekvenser för hur snabbt det analytiska arbetet kan påbörjas. Eftersom aggregerade uppgifter och uppgifter på företagsnivå kompletterar varandra och är viktiga för makrotillsynen och policy-beslut, borde det aktuella restriktiva ramverket förändras. Särskilt artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010 begränsar ESRB:s möjligheter (via sekretariatet och ECB:s statistik- och analysfunktion) att snabbt och enkelt inhämta uppgifter på individuell företagsnivå i syfte att genomföra makroprudentiell analys. Svårhanterliga rutiner har skapats för att hantera dessa begränsningar. Dessa är delvis överdrivna, exempelvis hanterar ESRB:s sekretariat vissa företagsuppgifter som i många fall publiceras av noterade banker även i årsredovisningen i ett s.k. ”dark-room”.

Mot bakgrund av detta stöder ECB en översyn av artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010 med målet att tillhandahållandet av individuella uppgifter på företagsnivå bättre ska stämma överens med ESRB:s behov och vara mindre restriktiva – man bör skilja på känsliga uppgifter (t.ex. avseende sammanflätningar) och säkerställa en lämplig sekretess.

ECB föreslår att man gör en åtskillnad liknande den som gjorts av Financial Stability Board (19), mellan ”institut-till-aggregerade” uppgifter, dvs. ett institut som rapporterar sin totala exponering som t.ex. balans- och resultaträkning, eller gentemot olika kategorier av motparter (t.ex. banker eller statliga enheter) grupperade efter risk faktorer, och ”institut-till-institut” uppgifter, dvs. institut som rapporterar bilaterala exponeringar. Båda dessa fall kan omfatta känsliga uppgifter som måste bedömas för varje enskilt fall och vid behov sekretessbeläggas, kommer uppgiftskategorin ”institut-till-institut” i många fall vara mer känsliga och bör därför omfattas av de aktuellt gällande mer restriktiva förfarandena. Kategorin ”institut-till-aggregerade” uppgifter kan däremot omfattas av ett förenklat förfarande, samtidigt som man bibehåller möjligheten till en mer strikt behandling när detta är lämpligt pga. av uppgifternas känsliga karaktär. På områden där aggregerade uppgifter inte räcker till för analytiska ändamål pga. ”tail”-faktorer och därtill hörande risker, är fördelningsåtgärder viktiga och kräver större detaljeringsnivå. Man bör komma ihåg att de flesta uppgifterna rapporteras flera veckor, ibland månader, efter referensperiodens utgång vilket gör att de blir allt mindre känsliga.

ESRB:s styrelse bör skapa rutiner för att dela sådana ”institut-till-aggregerade” uppgifter samt uppgifter på företagsnivå inom den rättsliga ramen som styr detta informationsutbyte. ECB har lämpliga rutiner för att skydda sekretessbelagda uppgifter och kan bidra med sin omfattande erfarenhet på detta område (20).

4.4   Rapporteringskrav avseende tillsynsarbetet

Slutligen vill ECB uppmana de europeiska tillsynsmyndigheterna att prioritera ESRB:s behov när de planerar nya eller ändrade rapporteringskrav avseende tillsynsarbetet så att uppgifterna bättre speglar makrotillsynens behov. ECB själv beaktar redan ESRB:s behov när den planerar ny eller förbättrad statistik genom sitt förfarande ”fördelar och kostnader” som är jämförbart med kommissionens konsekvensbedömningar.

5.   Samverkan mellan ESRB och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)

5.1   Hur SSM är representerat i ESRB:s strukturer

När organisationsstyrningen för ESRB inrättades fanns bankunionen ännu inte på plats. För att beakta de förändringar som skett inom ramen för det europeiska systemet för finansiell tillsyn, inklusive inrättandet av SSM, borde förordning (EU) nr 1092/2010 uttryckligen ange att SSM ska vara representerad i ESRB:s styrelse (21). SSM bör även vara representerad i styrkommittén (22). Slutligen bör SSM även vara representerad i den rådgivande tekniska kommittén.

5.2   ESRB:s roll vid tillämpningen av makrotillsynsverktyg inom SSM

De bör noteras att rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (23) uttryckligen ger ECB policy-uppgifter och behörighet inom makrotillsynen (24) som kommer att utövas över merparten av ESRB-medlemmarna. För detta ändamål måste de nationella myndigheterna informera ECB om makrotillsynsåtgärder som de tänker tillämpa. ECB får dock vid behov tillämpa högre krav.

I mars 2014 publicerade ESRB rapporten Flagship report on macro-prudential policy in the banking sector  (25). Av rapporten framgår att ESRB kommer att fungera som central punkt för att samla in och sprida information om makrotillsynspolitiska åtgärder inom unionen. ESRB har redan rekommenderat att premiepensionsmyndigheter bör samarbeta och utbyta information även över nationsgränserna, särskilt genom att informera ESRB om vilka åtgärder som vidtas för att åtgärda systemrisker på nationell nivå (26). Därutöver har ESRB rekommenderat att makrotillsynsmyndigheter, utan att detta påverkar de tillämpliga bestämmelserna i unionslagstiftningen, bör underrätta ESRB innan makrotillsynsinstrument tillämpas på nationell nivå om det förutspås bli betydande gränsöverskridande effekter på andra medlemsstater eller den inre marknaden (27).

Det är viktigt att ESRB:s makrotillsyn sker med beaktande av den roll och de funktioner som ECB har på området makrotillsyn (28). Dubbelarbete kan undvikas genom att man gör en tydlig åtskillnad mellan ESRB:s och ECB:s uppgifter och ansvarsområden. Mot denna bakgrund förväntas ESRB:s styrelse och ECB:s beslutsfattande organ att skapa tydliga regler om informationsutbyte och uppföljningen av ESRB:s rekommendationer.

5.3   Adressaterna till ESRB:s rekommendationer

För närvarande kan ESRB:s rekommendationer i enlighet med förordning (EU) nr 1092/2010 rikta sig till ett obegränsat antal adressater (29). ESRB har redan utfärdat rekommendationer till medlemsstater, nationella behöriga myndigheter, nationella utsedda myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och kommissionen.

Samtidigt är förordning (EU) nr 1092/2010 ganska restriktiv när det gäller adressaternas skyldighet att styrka sin uppföljning av ESRB:s rekommendationer enligt modellen ”reagera eller förklara” (30). Endast vissa av ovannämnda adressater är skyldiga att rapportera sin uppföljning av ESRB:s rekommendationer. Sådana asymmetrier bör i största möjliga utsträckning undvikas.

Mot bakgrund av ovanstående bör man överväga huruvida den rättsliga ramen bör ge ESRB möjlighet att, inom ramen för dess mandat, utfärda rekommendationer till nationella makrotillsynsmyndigheterna samt även till ECB avseende dess uppgifter inom mikro- och makrotillsynen (31). Det faktum att ECB skulle kunna inkluderas som en potentiell adressat ska inte påverka huvudmålet för ECBS som är att upprätthålla prisstabilitet enlighet med artikel 127.1 i fördraget (32). För detta ändamål bör man säkerställa tydlig kommunikation och tydligt informationsutbyte i förväg mellan ESRB:s styrelse och ECB:s beslutsfattande organ, i enlighet med vad som föreslagits ovan (33).

---

(1)  COM(2014) 508 final.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet (EUT L 331, 15.12.2010, s. 162).

(4)  Artikel 20 i förordning (EU) nr 1092/2010.

(5)  Se kommissionens rapport, avsnitt 3.2.1.

(6)  Se kommissionens rapport, avsnitt 3.2.1.

(7)  Se artikel 5.1 i förordning (EU) nr 1092/2010.

(8)  Se kommissionens rapport, avsnitt 4.

(9)  Se den rådgivande tekniska kommitténs mandat som finns på ESRB:s webbplats.

(10)  Se arbetsdokument från kommissionen som medföljer rapporten till Europaparlamentet och rådet om Europeiska systemrisknämndens (ESRB) uppdrag och organisation, s. 16.

(11)  Se kommissionens rapport, avsnitt 3.2.1.

(12)  Främst genom att bättre synliggöra ESRB och underlätta det kontinuerliga beslutsfattandet inom ESRB.

(13)  Så som rekommenderats i punkt 1.2 i detta yttrande.

(14)  Se kommissionens rapport, avsnitt 3.2.3.

(15)  Se Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (EFSF) (2013/2166(INL)).

(16)  Se artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1092/2010.

(17)  Beslut ESRB/2011/6 av den 21 september 2011 om tillhandahållande och insamling av uppgifter för makrotillsynen av det finansiella systemet i unionen (EUT C 302, 13.10.2011, s. 3).

(18)  Ytterligare uppgifter om det arbete som utfördes för att förbereda, utveckla, genomföra och hantera den initiala uppsättningen av statistisk och tillsynsrelevant information som behövdes för att stödja ESRB presenteras av Israel J-M., Sandars P., Schubert A., och Fischer B. (2013), Statistics and Indicators for Financial Stability Analysis and Policy, Occasional Paper Series, nr 145, ECB, Frankfurt am Main, april 2013.

(19)  Se Financial Stability Board, Consultation Paper, Understanding Financial Linkages: A Common Data Template for Global Systemically Important Banks, 6 oktober 2011.

(20)  Uppgifter som insamlas inom ramen för rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (EGT L 318, 27.11.1998, s. 8) omfattas av de skyddsåtgärder som anges i artikel 8 i den förordningen, och säkerställer det fysiska och logiska skyddet av insynsskyddade statistiska uppgifter.

(21)  Se punkt 2.1 i detta yttrande.

(22)  Se punkt 2.2 i detta yttrande.

(23)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

(24)  Se artikel 5 i förordning (EU) nr 1024/2013.

(25)  Se Flagship Report on Macro-prudential Policy in the Banking Sector, finns på ESRB:s webbplats www.esrb.europa.eu

(26)  Se rekommendation ESRB/2011/3, rekommendation B4.

(27)  Se rekommendation ESRB/2013/1, rekommendation C34.

(28)  Förordning (EU) nr 1024/2013 innehåller redan en hänvisning för hur samarbetet mellan SSM-länder och ESRB kan se ut avseende makrotillsynsfrågor eftersom den föreskriver att, utan att detta påverkar ESRB:s mandat, nationella behöriga myndigheter eller nationella utsedda myndigheter och ECB ska agera i fråga om varje samordningsförfarande som föreskrivs i sådana unionsakter efter att ha följt det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1024/2013. Se skäl 24.

(29)  Se artikel 16 i förordning (EG) nr 1092/2010.

(30)  Se artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010.

(31)  Detta föreslogs redan i punkt 2.1.1 a i Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 18 juni 2014 om riktlinjer för fastställandet av kontracykliska buffertvärden (EUT C 293, 2.9.2014, s. 1).

(32)  Se högnivågruppen för översynen av ESRB, bidrag till översynen av ESRB, mars 2013.

(33)  Se punkt 5.2 i detta yttrande.

---