25 år av enighet med euron

24 maj 2023

Av Christine Lagarde

Den 1 juni 1998 inrättades Europeiska centralbanken för att förbereda införandet av euron – världens största valutaövergång någonsin. På den tiden arbetade jag som jurist och jag kommer ihåg hur frenetiskt vi arbetade med att se över kontrakt baserade på växelkurser som snart skulle upphöra att gälla. Skulle den gemensamma valutan verkligen kunna fungera? I dag, när vi firar denna institutions 25-årsjubileum, vet vi att den fungerar och att euron har fört Europa samman.

Vår personal i Frankfurt, tillsammans med kollegor på de 20 nationella centralbankerna i den monetära unionen, arbetar outtröttligt med att fullgöra det uppdrag de tilldelats av EU:s stater: att värna euron. Detta arbete är avgörande för EU-medborgarnas välstånd.

Under de senaste 25 åren har vi välkomnat nio nya länder i euroområdet, som alltså vuxit från 11 till 20 medlemmar. Vi har tagit på oss nya arbetsuppgifter, bland annat tillsyn av europeiska banker. I dag är euron den näst viktigaste valutan i det internationella monetära systemet, efter US-dollarn.

Det har varit en del svårigheter längs vägen. Men genom de ekonomiska topparna och dalarna har mina föregångare Wim Duisenberg, Jean-Claude Trichet och Mario Draghi alltid fokuserat på att skapa en starkare grund för Europas framtid genom att leva upp till vårt mandat.

Pandemin och Rysslands oberättigade krig mot Ukraina har visat att stabilitet inte kan tas för given. Växande geopolitiska rivaliteter kan också innebära att den globala ekonomin blir alltmer volatil i framtiden. I en osäker värld har ECB varit, och kommer att fortsätta att vara, ett pålitligt ankare för stabilitet.

Vi har visat att vi kan agera och anpassa oss snabbt vid även riktigt allvarliga utmaningar. Bara några månader efter det att jag blivit ECB:s ordförande reagerade vi snabbt på pandemin med en rad åtgärder i syfte att stödja ekonomin i euroområdet under den mest akuta fasen så att vi undvek deflationsrisker.

Idag agerar vi med samma beslutsamhet för att få ner inflationen. Under flera år var inflationen alltför låg. Nu är den alltför hög, vilket den också lär vara under alltför lång tid. Detta urholkar pengarnas värde, minskar köpkraften och skadar människor och företag i euroområdet – särskilt de mest utsatta i vårt samhälle.

Men vi kommer att få tillbaka inflationen till vårt mål på 2 procent på medellång sikt. Vi räknar med att inom rimlig tid återföra inflationen till vårt mål. Med detta för ögonen har vi höjt räntorna i rekordtakt och vi kommer att hålla dem kvar på dessa restriktiva nivåer under så lång tid som krävs.

Den senaste tidens händelser inom banksektorn påminner oss om att penningpolitikens uppgift understöds av ett robust banksystem. Finansiell stabilitet är en förutsättning för prisstabilitet, och vice versa. Sedan 2014, då vi tog över banktillsynen, har vi arbetat för att upprätthålla sunda banker i euroområdet. Banktillsynen, med Andrea Enria som ordförande, kommer att fortsätta vårt arbete för att säkerställa att bankerna är välkapitaliserade och kan stå emot förändrade förutsättningar, så att de även fortsättningsvis kan låna ut pengar till företag och hushåll.

Vår monetära union har ställts inför prövningar många gånger under de senaste 25 åren. Vi har varit tvungna att bemöta kriser som hade kunnat driva oss isär – inte minst den stora finanskrisen, statsskuldskrisen och pandemin. Men varje gång har utmaningarna gjort oss starkare. Denna inre styrka måste vi nu bygga vidare på.

I takt med att världen blir mer oförutsägbar kan Europa främja motståndskraft på två fronter. För att ge styrka åt framtida tillväxt kan Europa integrera sina kapitalmarknader för att på så vis bättre underlätta för investeringar i gröna och digitala sektorer som är så avgörande för denna tillväxt. Genom att fullborda bankunionen kan vi se till att banksektorn bidrar till att dämpa riskerna under framtida kriser istället för att förstärka dem.

Europaparlamentets tidigare talman, Simone Veil, sade en gång att ”vi behöver ett Europa som kan visa prov på solidaritet, oberoende och samarbete”. Detta fångar väl vad euron representerar. Euron är till syvende och sist mer än en valuta. Det är den starkaste formen av europeisk integration och står för ett enat Europa som arbetar tillsammans, skyddar och gynnar alla sina medborgare.

ECB kommer alltid att vara en hörnsten i detta.

Detta blogginlägg har publicerats som debattartikel i tidningar i samtliga 20 euroländer.